kaffe med mjölk

Ser tyngden i armen från något han håller i handen. På en hundradels sekund far miljoner tankar genom huvudet på mig och scenarion målas upp i bioduksskala. En öl. En 33:a. Halvdrucken. Halvavslagen. Halvljummen. Jag stelnar till, vill inte se. Var bara lugn, det är väl inget med det. En öl, en vardag. Två öl, en vardag. Tillsammans med vänner, inga problem. Det är ju inte ens samma kille det handlar om. Men samma känslor av panik och svikenhet och krypningar av kommande gräl känns i ryggraden som isande ilningar. Det rusar i huvudet, skriker i huvudet: "Det stoppar inte här! Han drar snart, måste ha mer! Kommer inte hem, förstör din natt! Sviker fast han lovat att han inte ska!" Vill inte titta. Men sneglar ändå. Inte en 33:a. Inte ens en burk i hans hand. Det är ett långt glas, innehållandes kaffe med mjölk. Han har inte sett min panik, han tittar på tvn där jag spelar Guitar Hero. Jag tittar på honom och ler. Han vänder och ler mot mig. Han ler för att jag är duktig med flinka fingar Jag ler för att han dricker kaffe med mjölk i långt glas.