I biomörker, med saltiga händer inflätade i varann. Jack sov sött medan mummu höll ställningarna. 1 timme och 25 min kändes som en evighet. En bra och välbehövlig evighet efter krasslighet och gnällspikar. Filmen heter som synes "I rymden finns inga känslor". En riktig feelgoodfilm som får 7 tummar upp (egentligen 10, men ingen ser filmer som får högsta betyg). Rekommenderar den verkligen, då den tar upp ett "fult" ämne som Aspergers, och gör det fint :)
