Jag har någon konstig kärlek till sånt som är öde. Allt från "tippen" vi hade i skogen där jag växte upp, där kunde man gräva upp gamla konservburkar, pottor och fina små glasflaskor. Till övergivna hus som ägarna lämnat och ingen vill ha. Hjärtat slår hårdare och fantasin flödar när jag stöter på något som är öde och gammalt. Hade jag inte varit på en båt när jag tog den här bilden hade jag klättrat in genom balkongen och kikat runt. (Nä, det hade jag inte vågat, men den modiga Jossa i min fantasi hade lätt gjort det!)