Vi drack te och delade en wienersemla. Pratade om hypnosen och ju längre samtalet gick kom tårarna närmre och brände. Kunde hålla tillbaka en stund men sen rann det över. Kramade om varann och grät i systra mi-hår. Jag minns att jag inte gillade de färgglada ljusmanschetterna på begravningskaffet och att jag tänkte på honom när jag hörde Fool's Garden - The Seal. Fast det är så länge sen så saknas han som om det var igår och jag är 9 år igen. Det var skönt att prata om honom, tänka på honom igen. Vår lille kämpe.