(Jag är ledsen för den fantasilösa rubriken men jag är för upprörd för att vara fyndig eller politiskt korrekt.)
Jag skulle bara sätta mig och pumpa ur lite Jasondricka och fördriva tiden med att kolla veckans avsnitt av Uppdrag Granskning. Nu sitter jag här rödgråten med snor och svarta sminkfläckar på tröjan och undrar två saker. Vem i hela helvetet har bestämt Socialstyrelsens regler och riktlinjer och vilka är grottmänniskorna som har hjärta att följa dem? Programmet handlar i korta drag om två föräldrar som efter ETT telefonsamtal blir starkt misstänkta att ha utnyttjat sina döttrar sexuellt. Barnen tvångsomhändertas omedelbart och både mannen och kvinnan häktas. Han för misstanke om sexuellt övergrepp och hon för medhjälp. Mamman sitter häktad en dag men pappan får sitta i 68 dagar. Mardrömmen tar slut när tingsrätten anser de icke skyldiga. Tror de. Då vägrar Socialstyrelsen att lämna tillbaka barnen eftersom de anser att pappan är pedofil! De frikänns ytterligare en gång och får nu äntligen hämta hem sina barn. Då jävlar kommer åklagare Birgitta Fernlund dragandes med ett semesterminne, en filmsnutt på 47 sekunder som visar när barnen ligger på varandra och kittlas och skrattar så att hjärtat hoppar över ett slag. Det är barnpornografi i hennes ögon. Hon menar att mamman ville spela in en porrfilm med sina barn. Nu får det väl för fan vara nog! Tillslut blir hon friad och mardrömmen är över.
Men jag då? Jag badade naken med Jack i måndags. Han var också naken, kan ni tänka er?! Ring polisen, säpo och hela jävla SWAT-teamet och hämta upp mig med helikopter och avrätta mig på offentlig plats med ett nackskott. För hur många gränser gick jag inte över där i badkaret med alla kroppsvätskor som blandades med blöta pussar och skvättande vatten. Där har vi väl hela faderullan inbakad i ett härligt fall för den hjärndöda socialtjänsten och vinnarkåta-åklagarsvin.