 |
| Och som vanligt har päronet på bilden inget med musen i texten att göra. |
Världen har blivit ett skadedjur mindre idag då jag vräkte mig ut till katten på gräsmattan och med mina knähöga gummistövlar stampade ihjäl det som nog var världens sötaste mus. Jag trodde inte att det var sant när jag stod fastfrusen i marken och sakta lyfte på stöveln och såg det rödagula från musens innandöme.
Jag! som alltid var förbannad på katten i barndomen när kan kom hemsläpandes med grodor, fåglar, kaninungar och ekorrar. En fågel som det gjordes hjärtlungräddning på, ekorrar vars ben skulle spjälas och möss som begravdes med ett sugrör nedstucket graven så att den skulle kunna kika upp som i ett periskop liksom.
Nu stod jag där och var musmördare, inför ögonen på barnen dessutom. I fredags satt (samma?) mus i trappen, ja inomhus, och jag vrålade först OH MY EFFING GOD!!! tills jag fattade att panik inte var det bästa att få så jag slängde mig på inkräktaren. När jag sen stod där med musen i vantklädd hand tänkte jag för mig själv vad faan gör jag nu?!. Hittade inte Sigrid någonstans så en burk fick duga. Jaha, och sen då?? Ringde pappa som asgarvade och sen kom med förslagen att 1) Hälla vatten i burken, 2) slänga musen i stentrappen (där kikade jag ner på den lille stackar'n som tittade upp på mig med pepparkornsögon och svaret var NEJ!) och 3) ge den till Sigrid. Det senaste fick det bli, och jag insåg sen att det nog inte var det allra sjysstaste. Sigrid tappade iaf bort musen, så idag när jag fick se henne leka med en så var det no mercy. Farväl lilla söta pälsboll, jag är vuxen nu med ett hus och familj att skydda. Tell your friends.