I somras under en av mina vandringar i trädgården stannade jag till vid en av rosorna för att ta en sniff på den och i allra sista sekunden innan jag borrade ner näsan i den såg jag.. krabbspindeln! En vit och egentligen en väldigt fin spindel kan inte fatta att jag sa det där men inte så fin så att jag vill gnussa näsa med den, där går gränsen! Den lilla luringen hade intagit en av de vackra rosorna och boat in sig med diverse "matgäster" bland annat en geting och andra flygfän. Krabbspindlarna smyger sig liksom på sina byten istället för att fånga dem i nät och med ett bett har dem sedan käket förlamande i sitt våld. Mig rådde den dock inte på, knäppte några snabba bilder och spatserade sedan vidare.
Det är något med spindlar, fruktansvärt äckliga inomhus! och samtidigt så fascinerande utomhus! att jag bara måste fota dem, allra helst in action när de fångar byten men sitter de inom mitt hems fyra väggar då skriker jag i högan sky och de dör inom loppet av några minuter. Life is a bitch, and then you kill one.
Nu har vi precis sett filmen The Beaver med Joide Foster FYI även director och Mel Gibson. Kort och innehållsfattig resumé: En talande bäver, father issues och jag kommer inte att se den igen. Men ändå en feel-good film, bara en lite konstigare sådan.