Den här godingen följde med mig hem från bästa vännens födelsedagsfest i lördags och jag gömde honom i kylen för Jens. Festen kommer att sitta på topp-listan över skitbra fester tills dödagar för den var kryddad med god mat, glada människor och ett sjuhelsikes bra band jesse james and the double dice. Åter till tårtan, i dag var det så dags att anta en utmaning som jag alltid vetat att jag inte skulle torska på, nämligen att smälla i mig den själv, på ett svep. Började glad i hågen när grabbarna sov och riktigt gottade hö-hö mig i soffan. Sen kom illamåendet som en blixt från klar himmel och jag började skala av marsipanen håva ner i magen gröpa bort grädden lägga åt sidan, grädde är fruktansvärt överskattat och sen gå loss på botten. Men jag misslyckades och det var surt att behöva kasta reserna i komposten. Men nu har jag överbevisat mig själv att jag faktiskt inte kan äta hur mycket som helst även om en 200g Marabou chokladkaka på Maxis parkering gått ner utan att jag blinkade och nu är det jag som ska ta tag i de där sista skälvande gravidkilona innan jag får shove my face med en halv princesstårta igen.