För åtta månader sen var Jason en sån här liten plutt. Han var tre månader och hans ettårsdag kändes väldigt avlägsen. Nu när jag ser tillbaka så har tiden gått fasligt fort och alldeles strax fyller han ett. ETT ÅR! Det är ju inte klokt någonstans att han inte kommer vara min lilla bebis så länge till. Bli stor kille som kan gå själv, köra Bobby-car och så småningom börja på dagis. Nästan så det suger till i livmodern av bebislängtan och hjärnan börjar tänka att ett vinterbarn vore kanske inte så dumt. Men njae det får nog vänta tio år eller så. En sladdis är ju himla fint. Vi får väl se år 2022 om jag är nyss fyllda fyrtio och höggravid!