Jag spenderade halva dagen hängandes över en kastrull med hett vatten och handduk över huvudet och den andra halvan låg jag på soffan och myste till ljudet av hur grannen gick loss i det blivande arbetsrummet. Se så fint det är redan! Och gott luktar det av sågduset. {Hörde ni det? Jag känner lukt! Inte som en normal människa med en normal näsa, men ändock lite lukt som kittlar kranen min. :)} Det är inte helt fel att ha en granne tvärs över vägen som är möbelsnickare. Nu kan jag börja tänka i kreativa banor igen och det riktigt kliar i fingrarna när jag tänker på limpistolen, ljusbordet och alla miljoner scrapping-prylar som just nu ligger nedpackade i kartonger och rosa plastsäckar. Bara att få packa upp och sortera och organisera alla prylar gör mig liksom knäsvag!