Jag har inte berättat för er vad som hände efter det här inlägget. Jo det var så att jag satte min rumpa i en stol framför två viktiga personer som kallat mig till arbetsintervju. Utfrågningen kommer jag inte ihåg så mycket av men jag minns däremot att jag tyckte att jag svamlade bort mig i deras frågor. Antagligen gjorde jag inte det eller så ville de ha in en flummare på arbetsplatsen, för någon vecka senare blev jag erbjuden anställning hos dem! Förstår ni lyckan?! "Hej gamla jobbet, jag säger upp mig, NU!" Hejdå ont-i-magen-jobbet och hallå jag-vill-vara-här-jäääämt-jobbet! Inte för att det är så värst glamoröst, handlägger underhållsstöd på Försäkringskassans utlandsavdelning, men för mig känns det som himlen! Trevliga arbetskamrater som skrattar åt ens halvdåliga skämt och som slänger ur sig den ena dråpligheten efter den andra vid lunchbordet. Jag trivs så jäkla bra och det här har jag affirmerat sedan.. 2010 minst, och tillslut blev det precis som jag önskat!