Det var en gång en mörk natt i oktober för tre år sedan som en mamma ylade i förlossningssalen på Visby Lasarett. Hon ylade om saft, lustgas och att det här skulle hon minsann göra fler gånger! För mellan ylningar och värkar kom det en hiskligt fin lite kille. Med ett tillknöcklat öra, en bister liten min och lungor som han nästan skrek hesa innan han ens kommit ut i stora världen. Det var för tre år sen det och nu är den lille killen tre år, storebror och väldans artig. Kalas hade vi med tårta, vänner och paket. Han stod upp och sjöng med oss andra i "ja må han leva" när vi hyllade honom, lekte kurragömma med Leo och stupade till sist i säng med tunga ögonlock.