Hos farmor Marianne och farfar Bengt finns det alltid plats för vilda pojkar och deras lekar med sticknålar och hopp i sängen. Där hänger alla älskade på väggarna och golvet knarrar ljudligt i vardagsrummet.
Farfar ha en förmåga att prata med barnen på ett okonstlat sätt. Kanske för att han varken kräver svar eller hut. Bara frågar hur mår denne lille herre idag då och så var samtalet igång.
Farmor bjuder på en och annan smakbit av degen om man hjälper till med kroppkakorna. Och kramar i massor får man tillsammans med "ni är så fina sorkar" viskat i öronen. Om det sen skulle bli för stojigt vid matbordet hjyssar inte farmor, utan då tjoar hon i högan sky så att man tappar hakan. Farfar plirar och säger att det var ett himla liv ni för. Farmor skrockar fram jo-ho men det är ju roligt, med de fina små sorkarna.